Okej, nytt försök nu då!

Ni trodde väl typ att jag hade gått upp i rök eller nåt annat mystiskt, men tadaaa. Här är jag :D haha. Att jag varit frånvarande här kan jag inte skylla på skolan då vi haft det rätt chillidill nu sista veckan (okej då, veckorna :P) innan lovet. Nej, det jag har sysselsatt mig med är helt enkelt lite julstök, julklappsshopping och mest av allt har jag spenderat tid i stallet för att kurera min lilla sjukling ♥ Men vet ni vaaad?! Jo, nu är hon i stort sett friskförklarad :DDD Lyckan är total, woopa!

Måndagen förra veckan hittade jag ju henne i boxen när jag kom till stallet med två rejäla sår på ena bakbenet, och en rejäl svullnad på det. Hela förra veckan blev det därför skrittmys i skogen, och en massa extra ryktande och pysslande i stallet. De flesta dagarna har jag varit uppe två gånger i stallet, en gång för att rida och sen på kvällen en gång för att pussa godnatt, mysa och lägga om nattlindor. Är nog största anledningen till att det blivit väldigt lite bloggande, men som ni säkert förstår prioriterar jag min fina tjejja. Inte minst när hon är skadad förtjänar hon att bli uppassad på som den lilla stjärna hon är :') ♥

Imorrn berättar jag mera om vad vi hittat på och hur läget och planerna ser ut :)

Kram H

 

Åh, känns som om jag inte har fotat "ordentligt" på typ evigheter! Är superdupersugen dels på att klicka fina ridbilder i snö och dels pröva på att använda mitt lilla miniobjektiv i ridhuset. Inget av det har blivit av, och nu har det kommit en massa sketet regn så den fiiina pudersnön är puts väck :'( 

Hoppas på att det kommer mer snö och bättre väder helt enkelt så att jag kan få plocka fram kameran massor under jullovet! Om inte så får jag väl bosätta mig i ridhuset tills vidare ;) 

Sen vill jag ju ha fina bilder på mitt lilla hjärta också, gärna med mig på ryggen galoppandes i snön över sjukhusfältet ;) Håller tummarna för att det blir sådär fint ute igen som det har varit nu ett par veckor fram tills igår!

Två bilder från förra vintern ↓

 

Idag har även Pepsi fått det julfint :) I stallet har vi alltid en tävling där man kan rösta på den bäst julpyntade boxen, så stallet är fullt av glitter och granris såhär års :) Mys! I år körde jag dock på en lite annorlunda variant då jag dels tyckte att det var kul, och dels hatar när hästen försöker äta av granriset hela tiden och lyckas rycka ner det ;) Dessutom har hon lite för många plaketter nu, så det finns inte så mycket plats att fästa granris på, haha. DET kan man kalla i-landsproblem, hon är för bra helt enkelt ;)

Ett gigantiskt paket fick boxen bli, i guld såklart, till min stjärna ;) Fint blev det allt tycker jag! Synd bara att det inte stod "To: Hillevi" på etiketten, haha!

Nej men, har tänkt på en sak. Jisses vad pysslig jag har blivit av mig på sistone! Har nog alltid varit en liten pysslare, men nu har jag verkligen fixat och trixat rätt mycket. Kul när man har tid för sånt! :D 

Fotograf: Hillevi Hassler (jag)
Modell: Lindholms Peach
Kamera: Nikon D3100 Objektiv: Nikkor 50 mm f/1,8

Förra veckan när den mesta snön kom fick jag och Pepsi ett problem. Vi skrittade en kort sväng efter ett pass i ridhuset, och trots att det var minusgrader fick hon jobbiga styltor :( Pepsi har inte fått några snösulor, så genast satte jag igång och googla på "hemmagjorda snösulor". Problem är till för att lösas! Efter en hel del pysslande så lyckades jag fixa till ett par sulor av gamla glassburkar, och de prövades för första gången på torsdagen då när jag åkte av ;)
Sulorna satt till min förvåning som en smäck, och de höll ju till och med för Pepsis egna lilla galopptur!

Idag ska jag och Pepsi ut och rida i snön, under förutsättning att benet ser bra ut och hon inte är halt givetvis! Hoppas att hon mår prima och kan få busa ordentligt tillsammans med Zäta, det vet jag att hon vill sååå gärna :) Jag med för den delen!

Såhär ser skapelserna ut, tipsar er verkligen om att klippa till ett par om era hästar inte är skodda med sulor! Även om det är lite pyssligt så är det fett värt när de väl är klara för användning, kanske framförallt sen när det blir varmare och ordentlig kramsnö :)

Nä usch och fy för det här! Idag när jag kom till Pepsi efter att ha varit på franskalektionen möttes jag av en inte alltför kul syn. Pepsi var helt blodig på sin ena vita bakkota, så efter att ha bytt om lite snabbt i panik så blev det spolspiltan direkt och kyla och inspektera. Ett rejält långt skrapsår, ett litet skrapsår och precis ovanför kotan ett "köttigare" sår (varifrån blodet runnit). Tack och lov var det såret inte heller jättedjupt, men speciellt lägligt sitter det ju inte. Hon var inte direkt öm heller, så det såg nog från början värre ut än vad det var. Tog en promenad med henne då hon slapp gå sina lektioner, och halt verkade hon inte vara. Skönt!!
Min eftermiddag/kväll bestod med andra ord av det vanliga pysslet inklusive sjukstuga, men Pepsi tyckte i alla fall om att bli ompysslad och myst med ordentligt :) Fyra timmar tillsammans rusade iväg kan jag lova! Helt plötsligt var klockan liksom åtta. Så typiskt oss, hihi ;)
När hon var kyld, finryktad, promenerad, mockad, nytorvad och tillfixad avslutade jag med att lägga ett litet jodopaxomslag och sen nattlindor på det. Helt inpackad blev hon min lilla porslinshäst!
Förövrigt hade svullnaden på frambenet gått ner i alla fall, inte helt borta men nästan. Håll tummarna för att allt ser bra ut imorrn. Hon borde i alla fall kunna sova gott i all ny torv och sin mys-outfit ;)

         

För det första vill jag säga att denna tävling är ju underbar,
att hålla koll på alla Sharpmans åtråvärda hästgrejer brukar nämligen vara svårt för tomtefar.
Bäst jag börjar rimma om jag ska ha en chans,
för jag vill otroligt gärna att min häst ska få glänsa i Sharpmans prylar från mule till svans.

Högst på min långa lista står Veredus skydd Olympus, både fram och bak.
Dom passar mig som har en ganska kräsen smak
Utseende och passform är genial,
tillverkaren har verkligen gjort flera kalasbra val!
Min häst viskade: ”Dessa vill jag ha så hemskt gärna.
Du säger jag är världens bästa, och då ska man väl också få klä sig som en stjärna?”

Med polyuretan, EVA-foam och neopren
ska de sitta som ”handen i handsken” på hästens ben.
Om detta stämmer är det ingen tvekan om saken,
med dessa på skulle vi kunna lägga om spaken
Högsta växeln i och vi skulle segla upp i topp,
med veredusskydd skulle det aldrig bli några stopp

Jag har aldrig haft några sådana, det har alltid varit en dröm.
Men alla som har dom rekommenderar dem varmt, och ger bara beröm.
Att jag skulle vinna min önskelista och hela denna tävling känns nästan omöjligt,
men hur mycket jag vill det är lika löjligt.
Därför skickar jag nu min lista till er,
bönar och ber,
hoppas att jag den 11 december sitter och ler.


Nu återstår bara att hålla tummarna! Imorrn presenteras vinnaren :)

Jo, i torsdags slutade jag skolan kl. 11 och innan det var dags för mig att jobbelijobba som stallvärd så skulle jag och Pepsi ta en första ordentlig tur i all den härliga pudersnö som fallit i veckan :)

Påklädda och klara gav vi oss iväg, hur mysigt som helst hade vi! Pepsi var väldigt lugn, nästan åt det segare hållet men jag tänkte att det berodde på att hon tyckte det var jobbigt att pulsa i den höga snön. Vi tog en ordentlig tur med både trav och galopp på skogens bästa ställen, och visst busade hon till det lite när vi galoppade men inte mer än vanligt ;) I alla fall var hon galet nöjd och frustade mest hela tiden, så söt!

Min tanke var att avsluta turen med att trava och galoppera en sista sväng på sjukhusfältet på hemvägen. Visst hon brukar alltid bli pigg där, men eftersom hon varit lite åt det tröttare hållet så tänkte jag att det blir ju bara kalas om hon bjuder lite mer. 
Det första hon gjorde innan vi ens kommit in på fältet var att bli typ lite smått överexalterad och göra en tvärvändning. I samma stund höll jag på att byta spöhand precis och satt lite framåtlutad. I vändningen lyckades hon slå upp huvudet så pass att hennes nacke träffade mig rakt i ansiktet. Aj! Därav går jag numera runt med en snygg lila blåtira precis under ena ögat -.- Hon träffade precis på kindbenet, tack och lov inte rakt på näsan i alla fall ;)

Blev lite sur på henne för så får man faktiskt inte göra, men ja. Hon blev ju inte precis mindre taggad då! Började med att trava en bit och hon var hur fin som helst, galet bra bjudning och låg på alldeles lagom :D Då var hon förlåten för knocken ;) När vi sedan skulle ta en sista galopp så släppte all seghet hon någonsin haft och det blev fullt ös medvetslös. Efter ett par språng drog hon igång en bockserie, och då jag tappade balansen redan i första brallen och hamnade på halsen så "rullade" jag snyggt ner i snön (man är ju inte direkt smidig i 5 tröjor + jacka om man säger så, även om det var varmt och skönt). Åh, så suuur på mig själv!! Hatar att ramla av, haha. Bättre blev det ju inte när Pepsi inte hade en tanke på att ta med mig hem, paniken som infinner sig liksom!! Tack och lov så har vi ju ridit på sjukhus en mijlon gånger och hon hittade raka vägen hem till stalldörren. Ringde Cissi direkt, som var i stallet, och bad henne ta emot Pepsi. Hon hann precis lägga på så stod Pepsi utanför, nöjd som få och tack och lov med tyglarna på halsen och helt oskadd. Obeskrivlig lättnad att se henne på stallplan när jag kom springandes/pulsandes i snön helt panikslagen. Åh mitt hjärta, inte okej att skrämmas så! ♥ 

Valde att sitta upp igen och rida en kort sväng, i alla gångarter. Kunde ju liksom inte sluta sådär, och ville dessutom kolla så att hon var helt ok. Allt var som innan och hon var lite småbusig, men bara sådär lagom igen :) När jag borstade och visiterade senare så hade hon inte en skråma, enda skillnaden från innan turen var att hon var mycket renare om benen ;) 

Är verkligen grymt grymt tacksam för att det hela slutade som det gjorde, vill inte ens tänka på allt som kunde ha hänt oss bägge två. Vi klarade oss liksom undan med ett trasigt boots (tack och lov att jag hade dem på, annars kunde det varit hoven!) och för min del blev det en konstig blåtira och en öm svanskota. Har verkligen alltid tur när jag ramlar av (peppar,peppar!) och trots att jag ramlat av Pepsi fler än 20 gånger så har jag aldrig fått mer än en lite öm kropp :)

På tisdag har jag min lilla busis igen, och då plockar vi med oss Amanda och Zäta ut på ännu en skogstur :D Då tänker jag banne mig bara ha galet kul, inte ramla av utan bara bli sådär glad och lycklig som bara Pepsi kan få mig att bli :) Då glömmer vi denhär mupp-turen också, eller juste: Redan gjort ;)

I lördags så hopptränade jag och Pepsi för Matilda Pettersson :) Superkul var det tycker jag, och jag kan sätta en miljon på att Pepsi höll med mig till max! hehe. Under framridningen var hon helt ok, märktes på henne att hon hade lite myror i brallorna som bara väntade på att få krypa fram ;) 
Förövrigt så har vi faktiskt alltid varit riktigt usla på att få till en bra framridning, för jag har alltid haft väldigt svårt för att komma till nån vettig lite mer dressyraktig ridning i hoppsadeln. Men vi har faktiskt blivit bättre som tur var :) 

I alla fall så var dagens övning en S-båge på ena långsidan, och en serie med studs och kombination på andra. OM jag hade rätt om Pepsis myror då, haha. När jag vände upp mot första hindret så var det som att trycka på startknappen, och vips var hon uppe i luften och vände haha ;) Heeelt tokig blev hon när vi började skutta, och jag satt galet löst ett par gånger. Åh, helt omöjligt att bli arg när hon gör det med en sådan glädje och energi :'D Så länge man sitter kvar och hon fokuserar sen när det bli mer än bara framhoppning så får hon hållas :) Hon har blivit såhär varje vinter nu när jag har haft henne, dels är det nog kylan, dels att hon inte gått så många timmar lektion de sista veckorna och dels för att hon går och segar och lusar på lektion och sparar all sin energi tills det händer något kul ;) Tror vi både längtar lika mycket tills på torsdag när vi ska ut och galoppa över snötäckta fält :D Säkerhetsbälte på säger jag bara, haha ;)

Tillbaka till hoppträningen... När vi skuttat S-bågen ett par gånger gick vi vidare till serien. Vi travade in i nersittning över en bom, hoppade en tvåstuds, två galoppsprång till räcke och avslutade med ett galoppsprång till oxer. Här höjde Matilda upp en hel del, och på Pepsi fick det verkligen önskad effekt :) Hon lugnade ner sig lite, och fokuserade bra på hindrena istället för att bralla ;) Med den härliga energin bjöd hon super på hindrena och hoppade som en liten gummiboll :) Duktiga duktiga! Sista gångerna låg oxern på mellan 120-130, gaaah. DÅ fick hon ta i, men hon tvekade inte en sekund :) Snacka om kick för vårt bådas självförtroende! Sjukt synd att jag inte lyckades få till nån som kunde filma, hade varit kul att ha både allt bus och de sista högre sprången på film ju! ;)

Mer än nöjd med min fina tjej! Igår fick hon välförtjänt vila :)

Förresten har det kommit ut propp till nästa års troligen första tävling för mig och Pepsi :D Perfekta klasser också! Vi åker till Nyköping är tanken, och rider 95 och 100 cm. Mycker skojjigare med 95 tävlingklass än 90 CR ju :D Blir en perfekt start på tävlingsåret tror jag, ska bara checka av med chefen också :)

        Foto: Ida Karlsson

I år igen anordnar bästa Sharpman en jul-tävling med världens grymmaste prispott! Lätt att jag ska vara med, bäst att börja rimma med en gång ;D

Jo, i lördags var vi ju hemma hos Linda Melin och dressytränade :) Grym tränare det där, och hon får verkligen fram det där lilla extra ur både mig och Pepsi! Jag gillar verkligen hennes tänk och "teknik", och bara över en träning får man kvitto på att det verkligen ger mycket att arbeta på "hennes sätt". Måste börja rida mer så överlag!

Pappa filmade mycket av träningen, så filmen jag klippte ihop blev lite lång ;) Men snäll som jag är fixade jag till en kortare till er, där jag tog ut lite random klipp för er som inte orkar sitta och titta i typ 13 minuter ;) Här får ni båda i alla fall, bara att välja och vraka :) 

Tips är att sätta på ljudet, så får ni höras Lindas kommentarer och förstår bättre vad vi jobbar med :)

Puuuh, jag vet två tjejer som kommer sova grymt gott i natt i alla fall :) Dressyrträningen för Linda gjorde nog både mig och Pepsi lika trötta, för satan vad vi fick jobba! Galet kul var det i alla fall och otroligt givande :) Sjukt stor skillnad från början till slut, i slutet var hon nästan lite magisk :'D Fina lovord på det, och ja. Vill rida dressyr mest heeela tiden nu ju, motivationen fick sig verkligen en rejäl skjuts :D
Imorrn ska vi skritta barbacka med hackamore på, mysipys deluxe och ungefär vad vi lär orka med ;)

Världens bästa pappa (♥!) ställde upp som både chaufför och filmare. Ska försöka fixa till filmen imorrn, sålänge får ni ett skärmklipp på min snygging :)

    

Igår så jobbade jag och Holly på banan, och snällaste mamma var med med kameran :) Sååå galet nyttigt och kul att se hur det hela ser ut egentligen, och kunna jämföra det med känslan.
Det vi måste bli bättre på är lite alerthet och kvickhet, för som ni ser på filmen får min skänkel jobba en hel del för att hon ska gå fram ordentligt. Vilket jag ändå tycker att hon gjorde bra igår, men det är ju trevligt om hon gör det utan att jag behöver tjata på henne ;) I galoppen är det tydligast, och min sits där är inte okej! Men ja, jag tror att det hela kommer bli bättre och bättre med tiden hon blir starkare och orkar mer själv :) 
Men visst är hon duktig! :D Tycker hon är väldigt stadig och stabil för att vara så pass ung, och dessutom så är hon vad jag förstått det som inte riden mycket alls på bana :) Stort stort plus får hon också, och framförallt hennes ägare Eva, för att hon är så himla mjuk i munnen och väldigt välriden. Hon är verkligen en trevlig liten dam, lilla Hollypolly! 

 

Några bilder fick mamma till idag, trots att det nästan börjat mörkna, var kallt och blåste ;) Film kommer också så småningom!

Wiiiho, ibland ska man allt ha bra med flyt hörreni! Inte är det lätt att få till det med träningar, det är mycket som ska klaffa framförallt när man bara har häst två dagar i veckan. Men som sagt har jag haft grymt flyt, så på lördag ska jag och Pepsi åka till Klastorp och träna dressyr för Linda Melin. Ni aaaaanar inte hur taggad jag är!! :D
Ska verkligen bli superkul, och nu har det gått nästan ett helt år sedan sist vi red för Linda. Hon kom ju till Hageby två gånger förra vintern, och då var jag och Pepsi med. Det funkade superbra och nu ska det bli kul att få visa upp hur vi utvecklats under året och förhoppnigsvis få ännu en knuff i rätt riktning :) Tjoho!

Här är ett klipp från senaste träningen. Och jo, visst har det allt hänt en hel del med oss båda sen dess! :)

Igår hade jag Pepsi för tredje dagen i rad, woopa :D Efter en lång stalldag fullspäckad utav det vanliga stallpysslet, förberedande inför klubbtävling nästa helg och anordnande av en form av rykttävling så var det äntligen dags för lite tid med min fina pålle :) Vi gjorde oss iordning för hoppträning, men denna gång var det inte Cissi som var tränare utan Jenny Björn.

Jenny kommer till Hageby ungefär varannan vecka och har en ganska mixad grupp som hon tränar. Oftast är det svårt att få till det med foderdagar och pricka in att vara med, men den här gången hade jag flyt. Eftersom lördagens hopptävling blev inställd så ville vi ju ändå hoppa i helgen, och då kom jag på att jag sett att Jenny skulle ha träning igår kl. 16. Perfekt! :)

Det var jag och Pepsi, och tre ekipage till. Pepsi tyckte det var spännande och lite kul med nya kompisar i "hennes" ridhus tror jag allt :) Vi började med lite travjobb som uppvärmning bara, och sen gick vi över till huvudövningen: Klockan! Sedan jag och Pepsi en gång för knappt tre år sedan red den övningen så har jag inte gjort det, haha. Svår men oerhört nyttig övning som verkligen kräver nogrannhet och koncentration för att kunna göra den på ett bra sätt. Tro't eller ej så lyckades vi superbra faktiskt :D Markarbete har aldrig varit vår starka sida och vi slarvar allt för ofta där, men dressyren har lättfett gjort sitt för Pepsi var galet lydig! Det spelar nog in en hel del att jag ridit henne två dar innan också skulle jag gissa. Hon var framåt utan att vara speciellt brallig, hon lyssnade himla bra på minsta lilla och framförallt så var galoppen otroligt reglerbar! Åh, finafina ♥
Vi avslutade med att sätta ihop det hela till en liten bana där det blandades snäva "klockan-svängar" med lite längre böjda linjer. Kalasbra gick även det och jag är supernöjd med henne verkligen! 

Jenny hade inte mycket kritik alls att säga, utan hon tyckte precis som jag att det flöt på superbra :D Pepsi har av någon anledning alltid varit lite halvgalen tidigare gånger jag ridit för Jenny, så ja. Stor skillnad! När vi ridit sista banan så sa Jenny att hon tyckte att det såg så himla harmoniskt ut, alltid kul att höra :)))

Tyvärr så lyckades jag inte få tag på nån filmare/fotograf, bara för att det gick så bra. Typiskt ;) Ni får en liten bild från en clinic tagen förra vintern av Lina, som också var med och tränade förövrigt :)