Hmm, det är väl egentligen inte en speciellt svår fråga för precis som med alla andra rädslor är den största att förlora någon man älskar. Usch, jag skulle aldrig kunna stå ut med att min allra bästa vän skulle lämna mig för trappalands gröna ängar.

Det allra värsta skulle självklart vara om man själv hade något med det att göra, herregud vilka skuldkänslor man skulle få. jag kan nog inte ens föreställa mig.

Jag kan verkligen inte säga att ramla av är min största rädsla, men om det skulle gå så illa att man fick men för livet och kanske aldrig skulle kunna rida igen skulle vara hemskt rent ut sagt. när man verkligen hittat det man vill, det man lever för och sen att det skulle få ett slut bara sådär. aefy.

men som sagt, det värsta skulle absolut vara att själv ha varit "skyldig" till en skada som kanske dessutom inte går att "reparera". alla begår ju självklart misstag, men att förlåta sig själv för något sånt kan verkligen inte vara lätt. bläääääääää, är det enda jag säger.

nu blev det ganska deppigt och tråkigt inlägg tycker jag allt, men nu skulle det ju vara det också. får slänga upp ett "vanligt inlägg" så att ni kan lämna min blogg på lite bättre tankar ;)

please, please, don't leave me...

Jaa, man skulle väl kunna säga att vår framtid har jag inte så mycket makt över direkt. Eftersom jag bara har henne på delfoder och vi skriver kontrakt terminsvis så är ingenting säkert mer än att jag har henne fram till sommarn. Förhoppningsvis, och troligtvis, så fortsätter det likadant tills jag inte vill längre eller om det skulle hända nåt annat typ drastiskt som gör att fodersystemet som vi har måste tas bort.

Men det hoppas jag verkligen INTE, eller jo isåfall om våra hästar blev till salu ;) Drömmen är ju såklart att någon gång köpa henne och att hon skulle bli min alldeles egna häst. Jag tror det skulle vara så himla bra, roligt, underbart, och liksom AWESOME :D tur att det är tillåtet att drömma ;)

Nae det enda jag kan säga om vår framtid tillsammans är att jag hoppas att den kommer bli lång och fortsätta vara lika rolig, tokig och lärorik som den varit hittils :)

Eftersom framtiden dårå än så länge är ganska okänd så har vi inte direkt några speciella långsiktiga mål. Den här terminen behåller vi målet med stadiga och jämna resultat i 1m och förhoppningsvis en eller annan placering nånstans :) I hoppningen siktar vi även mot ett jämnare flyt överlag. Själv måste jag träna mer på avståndsbedömning samt trepunktssitsen :)

Inom dressyren är just tävlingsmålen inte speciellt höga. Jag vet ju fortfarande inte hur hon reagerar på en utebana utan hinder, eftersom vi inte startat någon lokal dressyr ännu. Sist vi startade en dressyr ute var KM 2009 vilket resulterade i att vi reste ut oss. mindre skoj liksom. så nu vågar jag inte ha så höga förväntningar men vi hoppas kunna starta nån LB:1, och hon brukar ju vara lite lugnare och så på nya ställen där hon inte vet "hur det ska se ut egentligen" ;) På träning jobbar vi mot ännu mer lösgjordhet, vilket leder till en stadigare och bättre grundform. Jag tränar vidare på mina armar som jag tror faktiskt börjar bättra sig, samt att parera när hon skjuter mig åt olika håll i sadeln ;)

Annars är ju de allmänna målen att bli bättre helt enkelt och utvecklas både som ekipage, ryttare och häst. Att ha roligt och hitta ett ännu bättre samspel när jag är såväl i sadeln som på marken är även det ett viktigt mål :)

Wish us luck :)

 

herregud det finns ju såklart så himla mycket bra med Pepsi så det är grymt svårt att välja ut det absolut bästa! men precis som med dag 1 ska jag försöka ;)

Något av det bästa är iallfall att hon är så himla personlig, hon är verkligen en egen individ och inte bara en "robot" eller vad man ska säga. Hennes små egenheter gör ju henne till just den hon är och det är därför jag gillar henne så mycket :)

hennes humör kan vara rätt jobbigt ibland, inte bara när man rider utan även i stallet vissa dagar, men samtidigt så är en häst med humör och egen vilja mycket roligare än en häst som "bara är" och finner sig i allt. Jag menar vissa hästar visar ju liksom aldrig vad dom tycker, dom bara gör som man säger och det är inte alls kul.
något av det bästa med just ridsport är ju  att känna när hästen verkligen vill och är med en, och då kan iaf jag ta att dom protesterar lite ibland, det är ju trots allt "mänskligt" eller vad man nu ska säga ;) 

Hennes personlighet är nog alltså det allra bästa, men hennes egenskaper är ju verkligen inte heller fel! Hon hoppar i stort sett alltid och gör allt för att rädda oss om jag gör lite knasigt. ibland är hon till och med för snäll och då får jag lite dåligt samvete. men man blir så himla glad när hon verkligen försöker sitt yttersta hela tiden, framför allt i hoppningen dårå ;)

 

i dressyren är hon en riktig berg-och-dal-bana! vissa dagar kan allt kännas så himla underbart och bara flyta på, medan hon ibland inte vill alls och då låser det sig totalt för oss båda. men allt jobb är verkligen värt dom där dagarna när det går så enkelt :)

 

jag kan ana att vissa tänkte i början: hur orkar hon? inser hon inte att den hästen inte kommer att kunna blir bra? att hästen inte vill? men ett bra tålamod löser det mesta och om man verkligen gillar hästen så funderar man inte en sekund på att ge upp, eller iaf så gör inte jag det. även om det kan kännas tungt ibland skulle jag inte överge henne :) mitt hjärta ♥

kanske kan låta lite överdrivet, jag vet inte, eftersom jag bara rider henne två gånger i veckan och så, men så är det. det känns som att jag skulle kunna göra vad som helst för att få ha henne för mig själv, som min alldeles egna häst...

 

vet att jag ser lite rolig ut, men nu handlar det ju faktiskt om henne ;)

 

 

hmm, hur ska jag egentligen beskriva mig själv? det är alltid så himla svårt, men jag ska göra så gott jag kan tänkte jag ;)

jag är, som ni kanske anat, 16 år och bor i Norrköping. Mina förädrar är skilda men bor på samma gata, haha. dock är det en ganska lång gata så kanske 200 m emellan. det är iaf vääldigt smidigt! jag bor varannan vecka hos dom. Mina föräldrar är världens snällaste och ställer alltid upp för mig!

Om jag skulle beskriva mig själv skulle jag nog säga att jag är en ganska så sprallig och hästtokig tjej, men som kan verka ganska blyg när jag är med personer jag inte känner till hundra. jag mäter ca 175 cm, har stora fötter, blåa ögon, vanligt brunt rätt kort superlockigt hår som antingen är plattat eller i bulle (jämt!), bär alltid jeans och tjocktröja till vardags (när jag inte är i stallet då ;) och hänger oftast med någon/några av mina allra bästa kompisar Amanda, Johanna och Emma. Vi har varit ETT sedan vi var små, och i stallet är det "vi fyra" som gäller ;) Sen brukar även Maria joina oss när hon inte hittar någon annan och leka med ;) haha nerå.

något av det bästa jag vet är iaf att skratta och se folk le, man blir ju bara så himla glad då!

i skolan är jag väl inte alltför ambitiös egentligen, men jag har ofta riktigt lätt att lära, vilket gör att jag ändå är riktigt nöjd med mina betyg :) förövrigt så började jag 1:an på hagagymnasiet i höstas och läser NS.

som sagt så är jag totalt hästkär! det är min allra största hobby och jag överdriver absolut inte om jag säger att jag spenderar all min lediga tid i stallet, vilket innebär varenda eftermiddag/kväll och hela helgerna långa :D En liten minihobby jag har är även fotografering och äre träning eller tävling brukar jag passa på ;) har även en egen liten foto-hemsida HÄR :)

jag rider för Hageby Ridklubb och sitter med i Ungdomssektionen, och sen jag var 9 år har jag ridit på ridskolan som är kopplad till klubben. när jag fyllde 12 år blev jag fadder på ett urgulligt gotlandsruss vid namn Björkös Tuffa Viktor och honom är jag då fortfarande skötare på. han brukar få följa med på ett hörn här på bloggen, även om mesta fokus just nu ligger på Lindholms Peach, min andra stjärna.

det där var väl lite "kort" om mig och här nedan är jag :)

Nu till presentationen av min häst då :)

 

jag har inte och har aldrig haft någon egen häst, men sen förra vintern har jag en alldeles underbar delfoderhäst! hon hete Lindholms Peach och står på Hageby ridskola och dom dagarna jag inte har henne går hon lektioner precis som dom "vanliga" lektionshästarna.

Hon är ett sto då som kallas Pepsi och är cirkus 160 cm skulle jag gissa. En mörkbrun oldenburgare med långa öron, markerad manke, högrest nacke och tre bra gångarter (för att vara lektionshäst iaf ;) importerad från Danmark.

man kan väl kanske säga att hon är utbildad LA dressyr och 1,10 hoppning, men vi har bara tävlat hoppning lokalt än så länge. under hösten var målet stadiga 1m-rundor men då blev hon skadad så det målet tar vi med oss till den här terminen :)

I mina ögon är hon såklart världens finaste, men man kanske kan säga att hon är lite speciell, lite annorlunda. När hon kom till ridskolan kunde hon inte gå utan att ha en häst typ 3 cm framför nosen. Hon reste sig, och reste sig, och reste sig och hon har knockat mig ett antal gånger. men det blev bättre och nu är hon så gott som "återställd". Fortfarande kommer det tillbaka då och då, speciellt nu på vintern, men oftast går det att lösa rätt fort :)

iaf. han är en riktigt lättlärd häst när hon vill och hon passar mig verkligen perfekt! känner igen mig en hel del i henne, precis som jag tror att dom flesta tonårstjejer gör i sina ston ;) humöret liksom bl.a. :D menmen, jag tycker personligen att vi utvecklas ganska snabbt tillsammans, för att bara rida två gånger i veckan åtminstone :)

här är hon, men hon är ännu finare i verkligheten såklart :)