I lördags styrde jag, mamma och Pepsi (eller okej jag styrde och mamma och Pepsi åkte med ;)) bil och transport ut på landet, till VRFs lokala hoppning. Två hela månader sedan senaste gången vi åkte på hopptävling, sist var ju i ett snöstormigt Katrineholm ;) Meeen i alla fall, en lång dag blev det men överlag en väldigt bra sådan också :D

100 cm bed. Två faser A:0/A:0
Framridning och framhoppning var på deras stora utebana, och underlaget var helt okej faktiskt :) Lite blött och djupt på sina ställen, men annars kan jag verkligen inte klaga eftersom vädret varit som det varit! Pepsi tyckte det var lajbans att få hoppa ute, har ju inte gjort det sen i höstas. Dock blir hon lite jobbig, då hon ena stunden inte svarar framåt och nästa börjar bocka. Hon sparkade ovanligt mycket också, men jag tror att det mest beror på att hon var pigg och att hon har gjort det till en grej. Nästa vecka blir det rosett i svansen tror jag!
Inne på banan blev hon som vanligt lite spänd. Eftersom jag blivit så trött på att hon inte bjuder ärligt och då inte suger mot hindrena, så hade jag ändrat lite taktik. Nu var det fram fram fram som gällde, hitta bjudning hitta hoppglädjen. Nästa steg blir att kunna rida lugnt, samlat och fint, men det är omöjligt att få till en rytm och känsla om hon inte bjuder. Och vet ni, det funka!! :D Ingen perfekt runda, men hon bjöd och kändes positiv! Till sista hindret i grunden, en snäv sväng upp på oxer, blev jag lite för ivrig och glömde sista halvhalten. Följden av det blev att hon stannade, men det tar jag på mig. När vi hoppade om det hoppade hon som sjutton i stället!
Resultatet blev 5 fel varav 1 för tid. Tyvärr blev inte mycket till film, då mamma inte riktigt fått ordning på kameran ;)

110 cm bed. Två faser A:0/A:0
Hade velat fram och tillbaka flera veckor, skulle vi gå upp på 1,10 igen eller inte? Om ni minns, så har vi startat 1,10 tre gånger förut men aldrig satt nollan. Det är högt, och det är på gränsen till vad vi klarar av i nuläget och framförallt inomhus. Men efter första klassen bestämde jag mig för att köra. Magkänslan sa att spärren hade släppt, och eftersom vi alltid är bättre i andra klassen så kändes det också tråkigt att bara rida en klass. 
På framridningen var hon ännu mera kaos ;) Sprallade hit och dit, men kändes i övrigt rätt fin! Hon bjöd bra mot hindren, men fegade lite mot oxern första gången. Tror det sitter i oss båda att jag alltid haft lite för mycket respekt för stora oxrar. 
Inne på banan sen så var hon såååå himla duktig :))) Jag kunde sätta ett bra tryck, även om det krävs att jag verkligen rider på och ihop henne. Hon hoppade riktigt bra och kändes himla fin :D Mot kombinationen, hinder nr 6a, så gjorde jag tyvärr en klassisk Hillevi-tabbe. Hade inte is i magen nog att ta sista halvhalten, utan istället blev det mellanläge och stopp. Alltså näääär ska jag lära mig det där egeeentligen?? Menmen, red om och gjorde rätt och då hoppade hon lite för mycket uppåt än framåt och lyckades därför klämma in två små minisprång (där det skulle varit ett) till räcket. Men åh, lilla gumman tog sig över felfritt ändå ♥ Avslutade med att hoppa de två sista sprången lika fint som innan kombinationen, min bästis :))) Blev verkligen svart på vitt att i 1,10:n så krävs det att jag rider rätt och med is i magen hela vägen, för då då hoppar hon minsann som en liten gummiboll! Att träna vidare på är helt klart oxrar, vi måste båda vänja oss vid stora sådana. Men det kommer det kommer, det vet jag! Bortsett från min miss är jag i alla fall grymt nöjd med bådas insats i denna klass :D Finaste tjejen, nu är vi helt klart tillbaka på banan! ♥
Resultatet blev 4 fel, vårt bästa hittils i 1,10 :)))