Hmm, ja det finns rätt många prylar i stallet som jag inte skulle klara mig utan men dom två som är allra nödvändigast har jag valt ut i alla fall :)

först och främst är det dom okrossbara greparna som vi har. dom äger fett! när man väl har vant sig vid att mocka med dom så är allt annat odugligt, och jag skojar inte! ääälskar dom och inte bara för att dom är grymma att mocka med, utan även för att dom är just okrossbara. när vi var på Nkpg horse show så såg vi dom för första gången och då var det en vuxen som hoppade på en utan att det hände nåt, det kallar jag kvalitétsgrep!vi skickade direkt ett sms till cissi, men hon hade redan varit där och köpt ett par ;)
stallets grepar används ju riktigt mycket och när vi hade vanliga grepar så fanns det aldrig nån som var hel, men nu finns det jämt tre stycken :) vi har haft dom i kanske 8 månader och inte en skråma! dom är inte ens mjuka. UNDERBART :D



sen så klarar jag mig inte utan min helosan-salva heller. smörjer in mungiporna nästan varje dag , dels för att hon har lite skav av bettet på utsidan, men mest för att hålla dom mjuka så att hon inte får ont :)

jag kommer ihåg en gång (sommaren 2009 tror jag att det var) när jag och E fick för oss att vi skulle gå runt i hela stallet och ge hästarna helosan ;) vi är lite knasiga ibland jag vet men vi gjorde det iaf :) jag skötte inte pepsi då, och när vi kom upp till privatstallet var det hennes tur. så fort hon fick se tuben kasta hon sig och det var helt omöjligt! om man lyckades lägga handen på nosryggen spelade ingen roll, hon kastade en som en liten boll så fort salvan kom i närheten ;) vi la iaf lite i krubban för att hon skulle börja vänja sig vid lukten och så ;)

efter det smörjde jag aldrig, det var ju liksom omöjligt tyckte jag och det skulle aldrig gå. men, ett halvår senare så fick jag nåt ryck och bestämde mig för att det visst skulle gå. så jag tog ett äpple i ena handen och en klick helosan i andra. äppelgalen som hon är blev hon något ställd när jag tvingade henne att ta både och eller inget. efter en kvarts velande så tog hon iaf äpplet och jag kunde få in lite helosan :) sen tränade vi så några gånger och nu går det galant! hon älskar det inte men bara man lägger handen på nosryggen är det inte några problem alls. så himla kul när man kan "bota" något som man trodde var totalt omöjligt tycker jag :D

så ja, helosan-tuben och de okrossbara greparna är verkligen måsten och jag änvänder båda flitigt varje dag :)