Jag följde min plan, så när jag hade jobbat klart imorse så trampade jag upp till stallet och min fina för att plocka på oss dressyrkläderna och rida bort till bästa grusisarna. Invigde schabraket jag köpte på Hööks tillsammans med mina ljusblå lindor. Pepsi var mega-snygg och jag blev riktigt förvånad över hur sjukt bra det låg :D Har faktiskt aldrig köpt schabrak hos Hööks tidigare, men detta var verkligen en positiv överraskning :)))
Förövrigt var det en kvinna som vi mötte som utbrast precis när vi red förbi: "Guud vilken fin häst!". Naaaw ♥

Påvägen bort så var Pepsi lite segis men det tar ju ett tag att få igång alla musklerna också :) Hon var i alla fall hur nöjd som helst av att få vara ute i skogen. Heeeela första traven bara frustade hon, hade öronen spetsade och vi bara myste. Bästa ♥ När vi kom bort mötte vi en liten ponny, och därefter var Pepsi ungefär som en tickande bomb haha! Bitvis superspänd och flashig, ni vet sådär som när dom typ springer i hagen och ska visa upp sig. Hihi, snyggisen! Liite svårt att få kontakt var det ju då i början, men efter en stund så släppte hon det och blev bara helt suuuper. Flög fram och att sitta ner var verkligen inte att tänka på, haha! Dock var hon fortfarande lite som en tickande bomb, men det är då hon är som allra bäst. Älskar känslan när hon har så galet mycket energi, bus och glödje att hon knappt kan hålla sig i skinnet :))) Tur att hon sällan brallar ordentligt när vi är ute själva ;)

Precis när vi skulle vända så mötte vi ännu ett ekipage, och denna gång var det inga mindre än Moa och Moose från Lilla Hageby :) Perfekt att få mysigt sällskap när vi ändå hade en kort vilopaus! Sen tog vi grusvägarna hemåt i galopp och nae, det finns verkligen inte ord. Någon gång då ska jag se till att få fotat/filmat när vi rider där så kommer ni förstå. Man får verkligen känslan av att sitta på världens största, finaste svårklass-häst som har stooora gångarter och världens svävmoment typ :) Hon släpper verkligen allt, rör sig som om hon inte hade några ben i kroppen, ligger på som tusan i handen och tycker att halvhalter är ungefär det töntigaste som finns ;) Tänk om man kunde få ha bara en gnutta av denna glädjen och energin jääämt!

På hemvägen hade hon verkligen ångan uppe och var mest lite överallt och ingenstans ;) Som ni förstår var det lite svårt att jogga uppmjukande, lösgörande och lugnt som jag tänkt, men vad tusan. Jag tror detta var en minst lika bra uppladdning, inte minst mentalt, för oss båda :D

Ni anar inte hur roligt det är att verkligen ha hittat "vårt" ställe. Här har vi alltid lika roligt bägge två, och efter en tur bort till grusvägarna kan man leva lyrisk resten av dagen. Min bästa vän ♥