Nämen hoppsan, jag hade ju nästan glömt bort att berätta om Linda-träningen i söndags :) Hur kunde jag glömma det?! Tur att jag har läsare som påminner mig :) Som ni vet så var det ju i alla fall en grymt bra träning, men det brukar det ju vara för Linda också :D

I söndags hade jag dragit ihop ett gäng i stallet och fixat så att Linda Melin kom till Hageby, väldigt lyckat! Skönt att träna lite på hemmaplan också, sist åkte vi ju till Linda (i höstas) och då var Pepsi så himla spänd i början. Dock bra träning men ändå, tillbaka till själva dressyrträningen ;)

När jag värmde upp innan så kändes Pepsi inte alls speciellt bra. Det kändes att hon inte var genomriden på länge och blev sur när jag pressade henne. Bägge bakbenen var sega som tuggummi, inte bara det svaga vänstra, så nevars. Ingen bra känsla!
När vi började träningen blev det dock ändring på det :D Med lite hjälp från Linda så släppte Pepsi på spärren och blev gööörfin! Traven har verkligen tagit ett stooort kliv framåt nu under vintern :) Det vi fick jobba mycket med var att hon inte skulle "luta sig" mot innerskänkeln i båda varven, och det gjorde vi med hjälp av tanken öppna och sen mindre volter i det. I vänster varv kom även Linda på vad det stora problemet var, förutom att få med vänster bak, nämligen att jag rider henne för mycket på högertygeln. Jag tycker att jag har jämna tyglar, men i själva verket är höger liiiite kortare för att jag vill hålla koll på högerbogen. Det är det som gör att vänster känns så svårt, logiskt! 
I galoppen sen jobbade vi med fattningarna, det som ALLTID varit vår svaga punkt och det som ALLTID drar ner poängen. Problemet där är kort och gott att hon tappar bjudning i fattningen och inte orkar sätta under sig och fatta med energi direkt, kom vi fram till. Hon gör liksom nästan alltid superfina fattningar på grusvägarna, där hon är mer på. Dock har det här fått pågå så pass länge så att hon lyckats göra det till en dum ovana att hon nästan jämt "måste" rycka till och slå upp ur formen precis när man fattar. Därför fick vi träna på att bara "flyta" in i fattningarna, och samtidigt flytta undan inner bak lite. Svårt, men det funkar! Med lite mer övning och styrka i det så är det absolut inte omöjligt :) 

Överlag tyckte Linda att det var jättestor skillnad sedan sist vi tränade, och att vi jobbat på helt rätt sätt. Som jag kanske nämnt har jag verkligen försökt att ha Lindas röst "i bakhuvudet" vid varje dressyrpass, och det känns även verkligen att det gett resultat :D Sen tyckte Linda också att det var skillnad på min ridning nu när jag ridit så pass mycket olika hästar :) "Nu sitter du inte bara fint, nu inverkar du ju också!" haha ;) Härligt i alla fall, och jag blir alltid så full av motivation och inspiration när jag rider för Linda! Hon är så positiv, och det känns verkligen som om hon tror på oss. Kuuuul!

Tyvärr fick jag såklart inte till någon filmning, som vanligt när det går sådär grymt bra :( Menmen, jag kan ju i alla fall leva på känslan även om inte ni kan :) Nästa gång, som förhoppningsvis blir snart, ska jag försöka fixa det, promise!