Idag hade vi lokal dressyr hemma på Hageby, alltså så mycket hemmaplan det kan bli för mig och Pepsi. Då det var final i div. III så var det klasserna LC:2 och LB:1 som fanns att välja på, och LC:2 känns lite väl lågt när vi för två månader sedan faktiskt red regional LA:3 på 64 %. Det skulle varken vara givande, roligt eller speciellt schysst kände jag! Därför så blev det bara en LB:1 för oss.

LB:1
Jag jobbade som speaker i hela LC:2, så då önskade jag att få en sen starttid. Jag fick då starta allra sist på hela dagen, vilket såhär i efterhand inte blev sådär jättebra. Jag hade gott om tid på mig, närmare bestämt ca 4 timmar på mig mellan det att jag slutat som funkis och hade planerat att börja skritta fram Pepsi. Så det var ju skönt! Men sen kom det första som ställde till det för mig, att jag och Emma skulle använda samma dressyrsadel (ridskolan har ett par stycken som hästarna delar på) men såklart med olika schabrak, padd och sadelgjord. När den var på kunde jag i alla fall börja rida fram, och då hade jag egentligen gott om tid på mig. Men av någon anledning låg alltihopa helt plötsligt nästan 30 minuter före de utsatta tiderna. Det var ju fasta tider, och jag hade rätt att ha min tid, men när dom säger att jag ska in på banan ungefär samtidigt som jag tar tyglarna på framridningen blev jag såklart ändå stressad. Visste ju liksom att alla väntade på mig, men samtidigt så var jag ju tvungen att rida fram. Och jag som verkligen inte kan rida när jag är stressad, ni kan ju själva gissa hur det blev. Framridningen var inte mycket att hurra för, Pepsi var lite loj och lång men mestadels berodde det antagligen på mig. När det var en stund kvar till vår tid bestämde jag mig i alla fall för att gå ner i collectingring och därefter in på banan. Vad jag inte riktigt räknat med var att Pepsi skulle tycka att domarkuren och domartornet var alldeles för farliga för att kunna trava förbi avslappnat. Hon blev spänd, och som ni kanske förstår blev jag inte mindre stressad för det. Istället för att bara lugnt men bestämt lotsa förbi henne och koncentrera mig på min ridning, så blev jag lite småirriterad på henne och det blev hon inte direkt mindre spänd av. Dumma mig...
Större delar av själva programmet tycker jag nog egentligen var bra, om man bortser från att hon överlag är lite småspänd så att näsan tippar in samt att hon skyggar/flyter mot collectingring på två ställen. Som vanligt så syns spändheten såklart inte så mycket som den verkligen kändes, och tur är väl det.
Hon var så pass framåt som jag gärna vill att hon är, så det får hon plusisar för :D Hade jag bara fått henne avslappnad och mig själv lite lugnare så är jag säker på att vi hade satt det. Men halvdålig ridning och småspänd häst ger ingen vidare känsla kan jag tala om. Två klasser hade nog varit perfekt!
Det positiva är i alla fall att vi även idag hade 7:or på galoppfattningarna, och att vi ändå fick väldigt fina procent för att vara en prestation som jag inte direkt är nöjd över.
Slutresultatet blev 65,690 % och tro det eller ej, en 8:e placering av nio placerade på det! Kul såklart, men ja. Kan ju givetvis inte låta bli att tänka på hur bra det hade blivit om vi fått till det, som vanligt alltså ;) Domarens slutkommentar var " Trevligt på fin häst som stundtals blir lite kort i nacken och kan ta fram nosen mer. Stadigt lotsat!"