Ibland undrar jag hur de lyckas

Nä usch och fy för det här! Idag när jag kom till Pepsi efter att ha varit på franskalektionen möttes jag av en inte alltför kul syn. Pepsi var helt blodig på sin ena vita bakkota, så efter att ha bytt om lite snabbt i panik så blev det spolspiltan direkt och kyla och inspektera. Ett rejält långt skrapsår, ett litet skrapsår och precis ovanför kotan ett "köttigare" sår (varifrån blodet runnit). Tack och lov var det såret inte heller jättedjupt, men speciellt lägligt sitter det ju inte. Hon var inte direkt öm heller, så det såg nog från början värre ut än vad det var. Tog en promenad med henne då hon slapp gå sina lektioner, och halt verkade hon inte vara. Skönt!!
Min eftermiddag/kväll bestod med andra ord av det vanliga pysslet inklusive sjukstuga, men Pepsi tyckte i alla fall om att bli ompysslad och myst med ordentligt :) Fyra timmar tillsammans rusade iväg kan jag lova! Helt plötsligt var klockan liksom åtta. Så typiskt oss, hihi ;)
När hon var kyld, finryktad, promenerad, mockad, nytorvad och tillfixad avslutade jag med att lägga ett litet jodopaxomslag och sen nattlindor på det. Helt inpackad blev hon min lilla porslinshäst!
Förövrigt hade svullnaden på frambenet gått ner i alla fall, inte helt borta men nästan. Håll tummarna för att allt ser bra ut imorrn. Hon borde i alla fall kunna sova gott i all ny torv och sin mys-outfit ;)

Stackars min söta, älskade busbebis ♥ Det är tur att hon alltid är så glad och positiv, hon är och kommer alltid vara min lilla tuffing som ständigt får mig att le oavsett :')

         

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: