Mina tre veckor i Särna måste jag säga var hemskt roliga och lärorika! Jag är verkligen en, eller förresten flera, nya erfarenheter rikare efter denna upplevelse :)
I början var det rätt jobbigt om jag ska vara ärlig, de var lite stressade då jag kom mitt under den tuffaste veckan på året och vi hann inte riktigt lära känna varandra på ett bra sätt utan jag blev mest inkastad och ja. Jag längtade väldigt mycket efter allt här hemma; familjen, hästarna, vännerna ja allt.
Men jag gav mig attan på att dethär skulle jag minsann klara av, och jag är faktiskt ganska så envis och har jag bestämt mig för nåt då ger jag inte upp i första taget. Jag kunde ju inte bara åka hem när jag pratat om dethär så länge och sett fram emot det så mycket. Det skulle för sjutton vara pinsamt! Jag hatar att "förlora" och känna mig som en mes! Vill helt enkelt inta ha nåt att ångra i efterhand.
Dethär är nästan precis samma procedur som när jag spinger (vilket jag iofs inte gör spec ofta, men typ i skolan ;). Hela jag vill ge upp, men viljan att vara bra är liite starkare och det gör att jag har bra uthållighet och har alltid varit rätt duktig på att löpa längre distanser. Och jag har banne mig inte alltid haft bättre kondis än de som varit långsammare än jag. Men man kommer jävligt långt på bara vilja, det ska jag säga er!
I alla fall, nu kom jag ifrån ämnet lite :P
Ju fler dagar som gick började jag lära mig rutinerna och lära känna Stina, Anders och Madde mycket bättre och de fick även se mer av vem jag är och vad jag går för.
Vi kom igång mer med ridningen och dagarna började springa förbi. Jag och Madde hade jätteroligt tillsammans och hjälptes åt och samarbetade bra. Plötsligt var det bara ett par dagar kvar och vi hade massa roligt som vi ville hinna göra men inte hade tid för.
Jag saknar allihopa där uppe och hoppas verkligen få träffa dem igen, kanske nästa sommar. Vem vet?

TACK för min roliga tid hos er och allt ni gett mig, Håkasgården!