Mitt liv på hästryggen - 7


Nova Star, sommaren 2008

Någon gång i slutet av våren 2008 kom en ny liten filur in i bilden. En väldigt annorlunda och speciell häst som lyckades fånga mig totalt! Nova Star hette hon och hon kom tillsammans med kompisen Campari. Emma fattade tycke för honom så vi fick bli skötare på dem och under sommaren stod de i privatstallet och vi fick rida nästan varje dag, Jag minns speciellt en av de första dagarna när jag och Emma skulle kratsa Novas hovar och det tog typ en kvart för hon fatta inte ett piss vad vi mena :P men hon lärde sig snabbt :)
Nova var tolv år och hade gått på lösdrift i tio år. Den förra ägaren hade skrittat henne lite i skogen men annars var hon nästan inget riden. Det var en utmaning kan jag säga! Jag kommer ihåg första gången vi skulle trava några steg och Cacke fick springa bredvid och leda henne :)

Under sommarbetet stod Nova och Pari hos Matilda, och Cissi började lära henne att galoppera. När dom kom tillbaka fick jag fortsätta rida henne endel och vi red med på några lektioner. Nova var helt jättesnäll att hålla på med, men något som inte fungerade för henne var att vara ensam i stallet. Utan Pari var hon oftast i stort sett galen, i alla fall i början men det blev bättre. Jag tror det är något med mig och hästar som inte vill vara ensamma eller gå först ;) I alla fall så gick det en bit in på hösten och vi började förstå att hon aldrig skulle kunna gå på ridskolan. Hon blev till salu och jag var helt chockad, fast jag egentligen hela tiden visste om det innerst inne. Ändå förstod jag inte riktigt vad som höll på att hända, min bästa vän kulle flytta. Det var helt enkelt helt ofattbart.

Hon såldes som promenadhäst för 12 000 och det var några där och provred, men ingen fattade tycke. Under höstlovet åkte vi på semester och under tiden red både Emma och Lotta henne. Nova sparkade både Lotta och Emma Royne, och Emma blev avbockad.

Medan jag var borta höll hon på att bli såld till någon i dalarna som aldrig sett henne. Det var meningen att hon skulle åka innan jag hunnit hem, men jag visste inget för Emma, Amanda och Johanna fick inte ringa och förstöra min semester. Planerna blev ändrade och när jag var på väg hem så ringde dom och berättade att hon skulle åka dagen därpå. Något chockad, ledsen och överrumplad blev jag och en hel del tårar blev det. ( Precis som det även blir nu, usch vad sorgligt! :’( ) men jag vill ha de här minnena kvar så jag måste pressa mig själv att minnas och skriva ner dem.

Jag hann träffa henne en gång innan hon åkte, och jag minns sista gången jag red henne. Då började hon sänka nacken i både trav och galopp och hon var helt jättebra. Jag kan inte påstå att hon gick på tygel direkt, men hon sänkte nacken något och började slappna av lite.
På kvällen vid tolv så kom en stor lastbil och hämtade henne, men jag hade fortfarande inte fattat.

Det mesta flöt på, men jag undrar fortfarande hur hon har det. Lever hon ens? Ägaren har aldrig tagit kontakt med Cissi efteråt, men jag lever i hopp om att hon står som sällskapshäst någonstans och bara har det slappt och skönt för det förtjänar hon.

Jag fick förresten en dikt i somras av Emma, Johanna och Amanda som de skrivit när de fortfarande trodde att hon skulle åka innan jag hunnit hem, men de gav mig den inte som de tänkt, och jag tror att det var för att de trodde att den bara skulle få mig att minnas och bli ledsen. Men nu på min födelsedag, två år senare, bestämde de sig för att ge mig den i alla fall. Gråtkalas blev det, men dom gjorde rätt och jag är jätteglad att jag fick den. Sjukt fin var den

Älskade häst ♥

← klicka för större :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: